Ny teknik ger säkrare kreditkort

cvc-kod-sakerhet

När du gör ett köp med ett kreditkort online är det fyra uppgifter du ska fylla i. Du börjar med att fylla i namn och kortnummer. Därefter ska du ange giltighetstid och slutligen ska du fylla i den tresiffriga så kallade CVC-koden som finns på baksidan på kortet. Med denna kvartett av uppgifter är tanken att göra betalningar och överföringar mycket säkra.

Om kortuppgifterna kommer på vift eller stjäls utraderas emellertid säkerhetsfunktionen automatiskt. Just nu sker dock utveckling av en teknik som innbär att den tresiffriga koden löpande byts ut. Denna teknik omöjliggör i princip kortbedrägerier på nätet, förutom i det fall bedragaren rent faktiskt har det fysiska kortet i sin hand.

Motion Code – en ny uppfinning

Motion Code är namnet på en ny teknik som innebär att det fält i vilket CVC-koden normalt visas ersätts av en digital skärm. Denna skärm visar CVC-koden digitalt och med jämna mellanrum slumpas en ny kod fram. Grundidén är att koden ska ändras automatiskt varje timme, men samtidigt har utvecklaren också öppnat för andra tidsintervall.

Det är ett företag som heter Oberthur Technologies, som är ledande inom tekniska lösningar för informationssäkerhet både i verkliga världen och online, som har tagit fram tekniken. I dagsläget finns en prototyp framtagen och enligt företaget pågår diskussioner och förhandlingar med ett antal banker i Storbritannien. Den första testlanseringen planeras till 2017, då i Frankrike.

Digital teknik fungerar inte vid stöld av kort

Oberthur Technologies inriktar mycket av sin utveckling kring ökad säkerhet i ”Card Not Present”-sammanhang, det vill säga skydd mot bedrägerier som utförs med hjälp av stulna kortuppgifter. Motion Code-tekniken är ett naturligt steg i denna verksamhet. Samtidigt ger tekniken inget skydd i det fall en bedragare faktiskt lägger beslag på själva kortet. Att koden ändras varje timme spelar ju ingen roll om bedragaren har kortet i handen.

Klart är att Oberthur Technologies nya teknik är spännande och att den förmodligen kan utgöra ett bra skydd mot onlinebedrägerier. En fråga är dock om bankerna är villiga att investera i den mjukvara och de säkerhetslösningar som krävs för att den ska kunna användas. Kort sagt, är kostnaden försvarlig utifrån hur många fall av bedrägerier man kan undvika?

Vi kan också nämna att det finns ett mycket enkelt sätt att undvika att en bedragare får tar på CVC-koden. Det är ju bara att memorera koden och sedan skrapa bort den från baksidan på kortet. Visst skulle en bedragare kunna ha turen att gissa rätt på de fåtal försök som tillåts innan kortet spärras, men sannolikheten för det är mycket liten.